• Josefin Ejhed

Hur ser en person med psykisk ohälsa ut - en världsmästare som lever sin dröm?


Framför oss på scenen i aulan står Linus Thörnblad som är EM-medaljör, VM-medaljör och OS-idrottsman. Han berättar att under sin gymnasietid blev han, utan egentligen något intresse för höjdhopp men med en otrolig talang, indragen i höjdhoppsvärlden som snart skulle bli det enda hans tankar snurrade runt. Han “levde drömmen”, han var en stjärna och han gjorde det han älskade. Att den psykiska ohälsan skulle drabba honom var ett mysterium.


Linus vittnar om svårigheten att acceptera sin psykiska ohälsa, det var knappt att han visste vad det var eftersom ämnet var så nedtystat i samhället bara för cirka 5 till 10 år sedan. En person med psykisk ohälsa var för honom en person som klädde sig i mjukisbyxor, utan liv och utan mål. Det var som att han träffats av en blixt av depression. Han upplevde saker som han knappt trott var sant, saker som folk bara säger. Att sova 20 timmar per dag och endast gå upp för att äta och att det skulle ta tre timmar att sätta på sig byxor. Psykisk ohälsa skulle inte hända någon som liknade honom själv, en målinriktad person som lever drömmen. Så varför drabbade det då honom?


“Med framgång kommer pressen”, både från andra och från sig själv. Linus beskrev skyddet mot pressen utifrån som en sköld. När den är höjd kan inget utifrån påverka en men om den är sänkt tar man åt sig. Vi är alla olika mottagliga och vi har alla olika skydd. Har du en sköld? Hur högt håller du den? Sänker du någonsin din gard? För Linus var det blandat, han höll ofta skölden höjd, men inte alltid. Det som blev droppen för honom var efter VM i Berlin 2009. Han hade kommit femma trots ryggsmärtor som läkarna rådde honom att operera. Att han kom femma var en bragd. Han sänkte sin gard öppnade tidningen för att suga åt sig beröm om sin bedrift. Istället möttes han av Expressens rubrik: “Linus Thörnblad, ännu en lallare”. Plötsligt var inte hans prestationer det viktigaste. Hämnden mot skribenten bubblade inombords. Återhämtningen skulle varit fokus. Vara på världsklassnivå i 10 år till. Lyssna på sin kropp. Istället var hämnden fokus. Riskera tio år för en tävling. Vinna en tävling för att trycka ned den som skrev artikeln.


Efter år av att inte lyssna på sin kropp säger han nu till oss: “Våga leva och våga ta hjälp”. Den psykiska ohälsan som inte kunde drabba honom hade gjort just det. När han låg där i sängen och inte kunde ta på sig mjukisbyxorna för att gå till affären och handla mer mat, när världen var ett blurr, var det enda han skulle behövt göra att slå en signal till sin mamma så kunde hon hjälpt till - men nej. När han väl kommit till insikten att han behövde hjälp, tog han små steg framåt. Tillsammans med sin psykolog hittade han verktyg som fungerade. 2018 tävlar han igen cirka 10 år efter att ha behövt bryta karriären för att behålla familj och vänner på grund av sin psykiska ohälsa. 2018 vinner han SM i höjdhopp.


Till alla oss elever på väg ut mot våra drömmar säger han: “Livet är det bästa som finns. Det gäller bara att leva det på rätt sätt.” Han uppmanar oss att ta reda på vad som drar energi och ger energi för att “psykisk ohälsa kommer inte drabba vem som helst men det kan drabba vem som helst”.


Text: Josefin Ejhed

Bild: Josefin Ejhed




I’m sure we’re all very familiar with what we’re talking about here. It was THAT moment. The moment in fact, when Will Smith, Oscar nominee, raged to the stage and delivered a precise hit. A devastati