När leken blev till allvar

(Spoilers förekommer!)

Under den senaste tiden har en serie plötsligt exploderat i både uppmärksamhet och visningar på Netflix men även på internet. Denna stora spridning som serien fick gjorde att även jag till slut kollade. Kollade på något som skulle lämna mig både chockad över vad jag fick se men även vad den lämnar tittaren med. Serien är så klart “Squid Game”.

En serie som i grund och botten är en överlevnadsserie där panka vuxna blir inbjudna till en gameshow där de ska leka lekar från sin barndom för att vinna pengar. Inte så mycket mer vet man, varken som tittare eller som deltagare i spelet.

Men något som fastnar är hur absolut sjuk serien är, sjuk i den form att lekar som man själv känner igen plötsligt blir till situationer där en majoritet inte ens lämnar levande - och där inte ens de snällaste behandlas väl. För spelet serien spelar visar på att man inte kan lita på någon. Något man såg när Ali öppnade sin påse och såg tio stenar istället för spelkulor. Och ansiktet han visade därefter mot kameran och bort mot den person som han litade på, när han nu istället fick möta sitt öde och sitt eget slut. Enbart för en annan människas vilja till att få pengar, och inte en liten mängd heller.

Trots att serien annars får en som tittare att sitta på helspänn om vad som kommer att ske i avsnitten, öppnas även nya trådar upp med historier som ännu inte har berättats. Så det finns goda förutsättningar seriemässigt att fortsätta med denna serie och berättelse om nu någon skulle vilja.

Däremot ska man inte underskatta fenomenet att “Squid Game” ligger på topplistan på Netflix, en plats serien mycket väl förtjänar. Genom både dess storyline, skådespelare, känslor och den geniala inspelningen och klippningen.

För själv glömmer jag inte det första avsnittet, några minuter in i första spelet när kroppar och blod bokstavligt talat flyger omkring till ljudet av “Fly me to the moon”. Som att göra det absurda ännu mer sjukt.

Personligen kommer jag inte se dessa lekar på samma sätt, och nu när jag tänker efter så var inte det så farligt när man förlorade någon spelkula på skolgården i mellanstadiet. Man kunde vinna tillbaka den och det var inte så allvarligt. Till skillnad från “Squid Game” där en förlorad spelkula både kan innebära att förlora en kamrat eller till och med döden.

Men efter att detta fenomen till serie blev ännu större i Sverige, så innebar det även att serien nådde nya nivåer. Och i detta fall föll serien allt längre ner i åldrarna. Det framkom rapporter från både föräldrar och skolor där poängen låg att barn i lågstadieåldern lekte lekar från “Squid Game”. Dessa oskyldiga lekar på skolgården blev plötsligt något annat när blodet sprutar och döden lurar runt hörnet i serien. Något som sedan barnen - till både föräldrarna och skolornas fasa - kanske kommer ta med sig vidare i livet. Detta har under en period skapat en diskussion om vad som egentligen är okej att barn kollar på. Men nu kan snarare den där leken som för mig enbart var en lek bli en annorlunda verklighet, om man redan nu ser barnen leka lekar inspirerade av just lekar från en serie där dess betydelse istället är döden.

Xoxo Cumulus

Text: Petra Skärbo